Jag minns, hur det kändes som ett pansar runt min bröstkorg, och det brände som eld i lungorna. Sömnen var osammanhängande och jag var ständigt trött. Och läpparna skiftade i blått. Jag hade redan under en längre tid märkt, att min syreupptagning blivit sämre. Jag var tvungen att sluta motionera, varken cykling eller dans klarade jag längre av. Det kändes helt enkelt som att syret genast tog slut och strupen snördes samman, då pulsen steg i kroppen. Till slut klarade jag inte längre av att gå uppför trappor eller promenera i uppförsbacke. Det var ett hårt slag för en kvinna i medelåldern.
För tre år sedan fick jag veta, att jag lider av svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Till slut kändes diagnosen som en lättnad. Min lycka var att ha en läkare, som förutom mediciner skrev ut ett recept på syrgas, för att jag bättre skulle kunna röra på mig. Det var som om jag skulle ha fått mitt tidigare, aktiva liv tillbaka. Igen klarade jag av att ta mig ut från mitt hem till mina viktiga motionsaktiviteter. Det finns många i min situation i Finland. Förutom KOL finns det många andra lungsjukdomar som kan begränsa livet, göra det svårt att träffa vänner och släktingar och att uträtta vardagliga ärenden utanför hemmet.
Uppmuntrad av en vän sökte jag till FPA:s anpassningsträningskurs, där jag fick höra om Andningsförbundets verksamhet. Först deltog jag i olika slags frivilliguppgifter och nu arbetar jag som erfarenhetsaktör på deltid med stöd av programmet Platsen är ledig. Jag hoppas, att det här skulle bli min stig tillbaka till arbetslivet.
Jag var fjorton år, när jag började röka. Då jag ser tillbaka på mitt liv, minns jag de otaliga gånger jag försökt sluta. Det lyckade till sist, då alternativet var att sluta röka eller andas. Det sista beslutet höll, en timme i gången. Nu lever jag med en kronisk och framskridande sjukdom, men jag gör allt jag kan för att bevara den lungfunktion som ännu finns kvar: jag är rökfri, motionerar, äter och sover hälsosamt. Regelbundna andningsövningar är också till hjälp.
Insjuknandet förändrade mitt liv och mitt sätt att tänka. Nu ser jag på världen med andra ögon. Kamratstödet har hjälpt mig att vända min sjukdom till en resurs. Jag har blivit bekant med nya människor och lärt mig mera om livet. Just nu kan jag leva ett gott liv och kan också ge det goda vidare åt andra.
