På den här sidan hittar du:
Människan behöver syre för att kroppen ska kunna använda näring som bränsle för cellerna. Syre förbränner näringsämnen till energi på cellnivå. Vid förbränningen blidas koldioxid och slaggprodukter.
Inandning och utandning
Inandningen är en aktiv fas. Under inandningen överförs syre från lungblåsorna till blodomloppet. Detta gör att diafragman dras ihop och trycks nedåt mot organen i bukhålan och då fylls lungorna ända till de nedre delarna.
Utåt syns inandningen genom att den övre buken spänns ut. Dessutom vidgas bröstkorgen vid inandning. Musklerna mellan revbenen lyfter revbenen uppåt, så att rörelsen syns som ett vidgande av bröstkorgen, först mot sidorna, sedan uppåt och framåt.
Koldioxid som bildas som slaggprodukt vid utandningen blåses ut. Hjärtat pumpar syresatt blod till alla organ. Utandningen sker passivt när man låter inandningsmusklerna slappna av. Då ser lungvävnadens elastiska struktur till att bröstkorgen återgår till viloläge och diafragman rör sig tillbaka mot brösthålan.
Utandningen följs av en kort paus, varvid alla andningsmuskler är avslappnade. Vid viloandning förblir hjälpandningsmusklerna i nack- och axelområdet avslappnade. Rörelsen syns bara genom att magen spänns ut lite och att bröstkorgen vidgas.
Relaterat innehåll
Du kanske också är intresserad av det här
(texten fortsätter efter bilden)
Andas och bli andfådd
En guide till säker träning för andningssjuka.
Information om andningsorganen och andning
Andningsorganen
Luftvägarna består av de övre och nedre luftvägarna. Till de övre luftvägarna hör näshålan, svalget och struphuvudet. Förutom andningsfunktionen hjälper de oss att svälja, skapa ljud och hosta. Till de nedre luftvägarna hör lungorna, luftstrupen, luftrören, bronkiolerna och lungblåsorna.
För att transportera luft till lungblåsorna behövs också muskler. Diafragman är människans viktigaste inandningsmuskel. Diafragman deltar också i många funktioner som kräver ansträngning, såsom hosta, skratt och kräkning. Andningen assisteras av bröstkorgens muskler mellan revbenen, hjälpandningsmusklerna i nack- och axelområdet och magmusklerna.
Ekonomisk och effektiv andning
En god andningsteknik hjälper kropp och själ vid utmaningar i vardagen. Med rätt och ekonomisk andningsteknik är lungventilationen jämnt fördelad till olika delar av lungorna. Detta ökar syretillförseln och avlägsnandet av koldioxid och slem.
En ekonomisk andning är konstant och flödande. En luft som är så ren, fuktig och varm som möjligt irriterar luftvägarnas slemhinnor allra minst. Näsan fungerar som ett utmärkt filter för luftföroreningar. Luften som andas in genom näsan fuktas och värms upp.
Näsandning är tillräckligt i vila, sittande läge och vid små vardagliga sysslor. Vid fysisk påfrestning och ansträngning sker andningen genom munnen. Detta gör att luften kan andas in snabbt och lätt.
Normal andning har tre faser: inandning, utandning och en liten paus före nästa inandning.
Ekonomisk andning är avslappnad och lugn. Andningsarbetet förbrukar mindre än 5 % av den totala energiförbrukningen. Oekonomisk andning kan orsakas av dålig andningsteknik eller en andningssjukdom. I så fall kan andningsarbetet stå för upp till 20–40 % av den totala energiförbrukningen. Då finns det mindre energi kvar för andra funktioner i kroppen.
Vid fysisk ansträngning kan krafterna plötsligt ta slut, eftersom bara andningen förbrukar mycket energi.
Utbyte av andningsgaser
Vid lungventilation rör sig luften utifrån till lungblåsorna och tillbaka. Syre överförs från lungblåsorna till den lilla blodcirkulationen. Koldioxid överförs från den lilla blodcirkulationen till lungblåsorna. Syre transporteras fortfarande från hjärtat genom den stora blodcirkulationen till kroppen. Koldioxiden som bildas i kroppen leds genom den tillbaka till hjärtat.
Andningsfrekvens
Andningsfrekvensen påverkas av ansträngning och till exempel stress och smärta.
Vid normal viloandning andas en vuxen 12–16 gånger per minut. Vid kraftig ansträngning kan andningsfrekvensen vara upp till 35–60 gånger per minut.
I praktiken borde utandningen vara dubbelt så lång som inandningen.
Försvårad andning
Många andningssjukdomar gör det svårt att andas. Vid luftrörssjukdomar som astma och KOL kan utandningen vara svår. Inflammation i luftrörens slemhinnor och en resulterande riklig slemsekretion, liksom även bronkial sammandragning, ökar luftmotståndet.
Inandningen kan också försvåras om mängden funktionell lungvävnad minskar, om restluften som finns kvar i lungorna ökar eller om utvidgningen av lungorna förhindras.