Historia

Andningsförbundet har sina rötter i 1940-talets tuberkulossanatorier. Organisationen, som började sin verksamhet som Tuberkulospatienternas Förbund, har under sin 75-åriga resa utvecklats till en modern social- och hälsoorganisation.

En skrämmande sjukdom

På 1940-talet var tuberkulos en vanlig smittsjukdom som förknippades med många rädslor. De insjuknade vårdades på anstalter, som ofta låg långt hemifrån, under mycket långa perioder. Hela familjer kunde riskera sin försörjning om en eller fler blev sjuka. Man var rädd att även de som hade tillfrisknat skulle sprida sjukdomen vidare så därför var det svårt att hitta studie- och arbetsmöjligheter efter sjukhusperioden. Andningsförbundets rötter har sitt ursprung i det 1941-talets tuberkulossanatoriet i KIljavannummi, där “Tuberkuloosipotilaitten Liitto” – Tuberkulospatienternas Förbund r.f. grundades.

“Det var under de svidande kalla och sista dagarna i januari, då denna idé kom till Kiljavas slätter, troligtvis färdades den dit i de snökristaller som skimrade i solen. Den kom hit till Jukola och kämpade mot de samma faror som Alexis Kivis sju odödliga bröder en gång hade gjort i vår store mästares fantasi. Man begrundade idén med bestämd iver, både på tumanhand och tillsammans med alla. Instinktivt kände vi alla direkt att nu var någonting nytt och vackert på väg.” Terho Lassila, ordförande

Tuberkulospatienternas Förbunds verksamhetsprinciper var, förutom företagsamhet, även kristlig kärlek till nästan, broderskap, kamratskap, hjälpsamhet och idén med samhörighet. Förbundet fungerade som en förbindelselänk mellan Finlands tuberkulossanatorier, sjukhusens lokala patientföreningar, understödsmedlemmar och sina egna medlemmar. Det hjälpte till att grunda lokalföreningar och ledde deras verksamhet samt bedrev upplysnings- och uppfostringsarbete genom att anordna olika slags konferens-, föreläsnings- och festtillställningar. Man skulle besegra fördomarna och hitta lämpliga arbetsplatser åt de tillfrisknade, och till slut var förbundet tvunget även att själv grunda sådana anstalter som erbjöd arbete. Såväl de insjuknade som de tillfrisknade behövde mycket hjälp, både mentalt som materiellt.

Koti ja Terveys-tidskriften grundades i januari 1945. Året därpå ändrades namnet till Jousi och innehållet blev ett allt mer mångsidigt magasin som inrymde till och med dikter och noveller. På samma gång förnyades även förbundets namn till Tuberkulosförbundet r.f.

De insjuknade blev efter sina jämngamla kamrater såväl vad gäller kunskaper som färdigheter, eftersom vårdtiderna var långa. Lagen gjorde det dock inte möjligt att få den fysiska och psykiska rehabilitering som man var i behov av efter sanatorievården. I yrkesläroanstalten Liperin ammattioppilaitos startades år 1947 en yrkesutbildning i ämnet metall- och träslöjd. Senare utvidgades verksamheten till att omfatta el- och fordonsavdelningar.

Sanatorievården av tuberkulos garanterades år 1948 i tuberkuloslagen, men enligt forskningen var det fortfarande svårt för de insjuknade att hitta arbete. För det behövde man ha kanaler så därför började förbundet sin verksamhet som en förlängning för yrkesutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Den här typen av arbetsbefrämjande verksamhet var mångfasetterad och flexibel samt lämpade sig vid prövning och förändring.

Nya mediciner och mål

Den verkliga vändpunkten i tuberkulosvården skedde på 1950-talet, då de nya medicinerna streptomycin och paraaminosalicylsyra samt isoniazid ersatte de tidigare behandlingsmetoderna.

Läroanstalten Hoikan opisto startade sin verksamhet på hösten 1952. I arbetsprogrammet ingick bl.a. samhällskunskap, historia, geografi, modersmål, läran om uppfostran, religion, naturkunskap, olika slags slöjd- och pysselarbete. Läroanstalten Hoikan opisto hann även vara en del av läroanstalten Hoikan koulutus- ja kuntoutuskeskus (Hoikkas utbildnings- och rehabiliteringscenter).

Yrkesläroanstalten Merikosken ammattioppilaitos första termin startade 7.10.1957. I skolan bedrevs en 2-årig kontorsritarlinje, 2-årig reparatörslinje och 1-årig kontorsarbetarlinje. Platsen kändes även med namnet Merikosken ammatillinen koulutuskeskus (Merikoski Yrkesutbildningscenter).

Förbundets medlemsantal ökade till 30 000 personer och den interna medlemstidningen Silmu såg dagens ljus 1961. Förbundets namn förnyades år 1969 till Tuberkulos- och Lunghandikappades Förbund r.y. Pionjärandan höll i sig år 1965: Merikosken työklinikka var en av de första arbetsklinikerna i Finland.

I början av 1970-talet var det fortfarande drygt 5000 personer som årligen insjuknade i tuberkulos i Finland. Antalet fall var dock lyckligtvis på väg att minska. I anslutning till yrkesläroanstalten Liperin ammattioppilaitos grundades år 1973 en fysikalisk rehabiliteringsanstalt som snart kändes med namnet Kaprakan kuntoutuspalvalukeskus.

Förbundets namn förkortades år 1975 till Lungskadeförbundet r.f. Samtidigt började man göra planer för att grunda rehabiliteringsanstalten Anttolanhovin kuntoutuslaitos. Vårdanstalten Hoikan fysikaalinen hoitolaitos började sin verksamhet år 1977. Verksamheten bedrevs fram till 2009 under namnet Hoikan koulutus- ja kuntoutuskeskus. Behovet och populariteten av arbetscentraler ökade under årtiondenas gång. År 1975 var deras antal störst och det fanns alltså 12 arbetscentraler runt om i Finland.

År 1977, då man började med kampanjer för frisk luft, började man även sätta upp nya mål. Ett lagförslag om en lag för luftvård lämnades till riksdagen år 1981. Medlemsantalet fortsatte växa, och år 1984 fanns det drygt 40 000 medlemmar med i 81 föreningar.

År 1981 började förbundet tillhandahålla rehabiliteringstjänster vid Anttolanhovin kuntoutus- ja tutkimuskeskus (rehabiliterings- och forskningscenter i Anttolahovi), i vars anslutning fanns även hotell-

restaurang Anttolanhovi. 1984 började man arbeta för rökfrihet med kampanjen “Päivä ilman tupakkaa” (En dag utan cigaretter).

År 1987 grundades rehabiliteringscentret Merikosken kuntoutuskeskus. Verksamheten utvidgades och år 1989 slogs arbetsklinikens och rehabiliteringsanstaltens verksamhet ihop. På 1990-talet tillhandahölls förbundets rehabiliteringstjänster vid 4 rehabiliterings- och forskningsanstalter: vid Merikoski (Uleåborg), Kaprakka (Libelits), Anttolanhovi (Anttola) och Hoikka (Karkku). Förbundet blev en mångsidig och ledande serviceproducent inom den här typen av arbete och arbetsrehabilitering. På 1990-talet var förbundet även den största producenten av rehabiliteringstjänster i Finland.

En tid för förnyelse

2000-talet var åter igen en tid för förnyelse. Förbundets namn ändrades till Andningsförbundet Heli rf. och tidningsmagasinet fick namnet Hyvä Hengitys, som från och med år 2010 fram till idag har getts ut under namnet Hengitys-lehti.

År 2007 slöt de yrkesinriktade utbildningscentren i Merikoski och Kaprakka samt läroanstalten Hoikan opisto sig samman till yrkesinstitutet Ammattiopisto Luovi. Under samma år började Merikosken kuntoutus- ja tutkimuskeskus bedrivas under sitt nya namn Verve. År 2010 blev Anttolanhovi och Kaprakka en del av Verve.

År 2012 uppdaterades förbundets namn till sin koncisa form: Andningsförbundet rf. För närvarande är det 86 föreningar som hör till förbundet och varav två bedrivs nationellt. Medlemsantalet är cirka 30 000 personer. Nästintill hälften av dem lider av astma. Andra stora sjukdomsgrupper är sömnapné och kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Bland medlemmarna finns därutöver både personer som lider av sällsynta andningssjukdomar och de som blivit sjuka av inomhusluft. Det finns fortfarande med personer som har haft tuberkulos. Cirka 20 procent av Andningsförbundets medlemmar har ingen andningssjukdom, och även de andningssjukas närstående och de som är intresserade av andningshälsa kan vara med.

Under de senaste åren har förbundet fokuserat sig allt mer på organisationsverksamhet, kompetensutveckling och samhällsansvarig verksamhet vid sina arbetscenter. År 2015 såldes Verve och dess rehabiliteringsverksamhet. Anttolahovis fastigheter och affärsverksamheter såldes 2017.

För närvarande är det den yrkesinriktade specialyrkesläroanstalten Luovi, de två arbetscentren Sytyke och Kovak Oy som är specialiserade på rehabilitering och sysselsättning, det sociala företaget Lovak samt TaitoReitti Oy som har specialiserat sig på hotell- och restaurangverksamhet (Lasaretti) som hör till Andningsförbundet. I slutet av 2017 sålde Suomen Sisäilmakeskus Oy, som är expert inom byggnadshälsa, sin affärsverksamhet till Rambol Finland Oy.

Med blicken framåt

Förmågan att förnya sig i takt med att verksamhetsmiljön ändras har drivit Andningsförbundet framåt i mer än 75 år. Framtiden är full med möjligheter och traditionerna förpliktar. Förbundet fortsätter vara en föregångare som diskuterar aktivt kring samhälleliga frågor. De ämnen som har blivit viktigare än tuberkulos är att var och en har rätt till en god andningsluft – oavsett om det är fråga om inomhus- eller utomhusluften.

Andningsförbundet i sociala medier

  • Facebook : 2755692697792585

    Hengitysliitto

    "Samalla kun olen jakanut tarinaani muille, olen käsitellyt omaa sairauttani", Hengitysliiton vertaistoiminnassa mukana oleva Ari kertoo uudessa podcastissa.

    Vertaiset ovat oman sairauskokemuksensa asiantuntijoita. "En ole terveydenhuollon ammattilainen, mutta minä voin jakaa arjen vinkkejä muille. Ei ole varmaa, toimivatko minun vinkkini, mutta niistä saattaa aueta uusia näkökulmia", Ari sanoo.

    Helena kertoo: "Hengitysliiton vertaistoiminnan avulla sain tietää, että jossakin on joku toinen ihminen, jolla on samanlainen elämäntilanne."

    Kuuntele YouTubesta Arin ja Helenan keskustelu: https://bit.ly/2RSU1xJ. Voit kuunnella podcastin eli äänitiedoston millä tahansa laitteella, jossa on internetyhteys.

    Kuuntele samalla aikaisemmat 3 podcastia, jotka kertovat vertaiskokemuksesta naisen näkökulmasta. Keskustelijat ovat Hengitysliiton kouluttamia kokemustoimijoita. Lue lisää vertaistoiminnasta:
    https://bit.ly/2ROXsoQ

  • Facebook : 2746429188718936

    Hengitysliitto

    "Minä olen sitkiä ihiminen."Pitkäaikaissairaus on opettanut paitsi sitkeyttä, myös armollisuutta itseä kohtaan, Elisa kertoo Hengitysliiton podcastissa.

    Hengitysliiton 3-osainen kuuntelusarja kertoo naisen elämästä sairauden kanssa:
    Miten kehon muutokset vaikuttavat naiseuteen? Muuttaako sairaus vahvemmaksi? Mikä auttaa vaikeina hetkinä, kun happi meinaa loppua?

    Hengitysliiton Minä, nainen -kuuntelusarjassa eli podcastissa kolmikymppiset Elisa ja Pirkko keskustelevat 64-vuotiaan Eevan kanssa naisen elämästä pitkäaikaissairauden kanssa. Keskustelijat ovat Hengitysliiton kouluttamia kokemustoimijoita.

    Kuuntele kaikki 3 podcastia Hengitysliiton YouTube-kanavalla: https://bit.ly/2Lv1KAR
    Podcastit ovat äänitiedostoja, joita voi kuunnella millä tahansa älylaitteella.